Svensk ordbok 2009, webbversion
o
`
egentlighet
substantiv
~en ~er
o|egent·lig·het·en
●
vanligen plur.
olagligt förfarande
särsk. vid bokföring
jur.
JFR
cohyponym
bedrägeri
det blir nu åklagarens uppgift att bevisa att oegentligheter har förekommit
sedan 1841