Svensk ordbok 2009, webbversion

o`förhindrad adjektiv oförhindrat o|­för·hindr·adsom inte hindras (av ngt) NollJFRcohyponymtillåten han an­såg sig oförhindrad att ta emot en liten present av elevernaoförhindrad (av ngn/ngt) (att+V)sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. oforhindradher