substantiv ~en ~er
o|för·rätt·en●handling som uppfattas som orättvis eller kränkande
komm.JFRcohyponymkränkning 1cohyponymorättvisa
lida en oförrätthämnas en oförrätthan grävde ner sig i verkliga och inbillade oförrätteren oförrätt (mot ngn)sedan 1454Timmermäns Skråfornsv. oforrätter; till lågty. unvorrechten ’tillfoga oförrätt’