Svensk ordbok 2009, webbversion

offer [åf´-] substantiv offret, plur. ~, best. plur. offren offr·et1(hög­tidlig) handling som inne­bär att man av­står från ngt värde­fullt urspr. till för­mån för gudom e.d. i magiskt el. religiöst syfte relig.offerfestbrännoffertackofferett offer till gudarna○äv. försvagatatt hon skulle ge upp sin karriär för hans skull var ett o­rimligt offer○äv. om ett (elegant) moment i schackdamofferett offer (till ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. offer; till offra 2före­mål eller varelse som offras urspr. i magiskt el. religiöst syfte relig.JFRcohyponymrov 2 slaktofferde bar fram ett offer till altaret○äv.person (eller djur) som drabbas av våldsam död el. (ngn gång) svår skada dödsofferkrigsoffertrafikofferden heta sommaren skördade många offer i Syd­europahedra offren för terror­attackenen hög­tid till minne av flodvågs­katastrofens offer○äv. försvagatintervjuofferhon var offer för en illusionhan blev ett lätt offer för hennes förförelse­konster○äv. om före­teelse som drabbas av förstörelse e.d.hela den gamla bad­anläggningen blev gräv­skopornas offerett offer (för ngn/ngt)falla offer för ngn/ngt råka ut för ngn/ngt​ många rov­djur har fallit offer för illegal jakt sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen