Svensk ordbok 2009, webbversion

office´r substantiv ~en; som plur. kan användas ~are och som best. plur. ~arna of·fic·er·en●befäls­person in­om försvars­makten som ut­examinerats från sär­skild hög­skola i Sverige Militärhögskolan mil.yrk.officersbanaofficersgradofficerskurskompaniofficerplutonsofficerreservofficerhöga officerareen värn­pliktig officer○äv. om person med högre tjänst in­om polis­kår, Frälsnings­armén m.m.frälsningsofficerhemvärnsofficerpolisofficersedan 1558av fra. officier ’tjänste­man; officer’; av medeltidslat. officia´rius ’tjänste­man’, till lat. offic´ium ’förrättning; ämbete’