Svensk ordbok 2009, webbversion

offra [åf`-] verb ~de ~t offr·ar●lämna i­från sig (ngt värde­fullt) till för­mån för högre syfte ofta genom mer el. mindre dramatisk handling relig.JFRcohyponymprisge han offrade livet för sina barnhan offrade sin familj för karriärens skull○särsk. (förr) i religiösa samman­hang, äv. i absolut konstruktionoffra till gudarnablodet från ett offrat lamm○äv. försvagatav­stå från offra lite av sin höga standard○äv. med bi­betydelse av slöserioffra tid och pengar på o­nödiga nöjen○äv.låta bli offer offra unga soldater i ett menings­löst krig○äv. i fråga om ett (elegant) moment i schackvit offrade damen och satte sedan matt i tre dragoffra (ngn/ngt) (för/till ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. offra; via ty. el. eng. av lat. offerr´e ’bära fram; erbjuda’; besl. med offerera Subst.:vbid1-265323offrande, vbid2-265323offring; offer