Svensk ordbok 2009, webbversion

o`fog substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en o|­fog·ethandling(ar) som bryter mot ordnings­regler särsk. av barn men äv. av vuxen komm.JFRcohyponymrackartygcohyponymbus 1cohyponymodygdcohyponymokynne ställa till med ofogofoget att an­teckna i lånade böckersedan 1371Bihang till Rimkrönikornafornsv. ofogh; efter lågty. unvoch med samma betydelse; jfr 2fog