Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
o|fog·et●handling(ar) som bryter mot ordningsregler
särsk. av barn men äv. av vuxen
komm.JFRcohyponymrackartygcohyponymbus 1cohyponymodygdcohyponymokynne
ställa till med ofogofoget att anteckna i lånade böckersedan 1371Bihang till Rimkrönikornafornsv. ofogh; efter lågty. unvoch med samma betydelse; jfr 2fog