el.
o`kvädinsord, o`kvädningsordo`kvädinsord
o`kvädningsord
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
o·kväd·in(g)s|ord·et, o·kväd·nings|ord·et●nedsättande skällsord
komm.JFRcohyponymglåpordcohyponyminvektivcohyponymtillmäle
grova okvädingsordsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. okväþinsorþ; ev. till ett inte belagt okväþin ’som skymfar’; till kväda