Svensk ordbok 2009, webbversion

o`ljud substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en o|­ljud·eto­behagligt, kraftigt ljud komm.JFRcohyponymmissljudcohyponymolåtcohyponymoväsen föra oljudde vaknade av ett fruktans­värt oljudsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. oliudh