Svensk ordbok 2009, webbversion
o`ljud
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
o|ljud·et●obehagligt, kraftigt ljud
komm.JFRcohyponymmissljudcohyponymolåtcohyponymoväsen
föra oljudde vaknade av ett fruktansvärt oljudsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. oliudh