Svensk ordbok 2009, webbversion

o`lycka substantiv ~n olyckor o|­lyck·an1plågsam eller sorglig händelse(utveckling) eller situation NollJFRcohyponymeländecohyponymmissöde den kända bibliska berättelsen om den rike Job som drabbades av olycka○särsk. om plötslig händelse som med­för att ngn skadas el. dör el. att ngt förstörsJFRcohyponymkatastrof olycksplatsolycksriskbilolyckadödsolyckamörkerolyckasingelolyckaen allvarlig olyckaen svår olyckanär som helst kan olyckan vara frammeolyckan in­träffade vid ett väg­byggehit­tills har de varit förskonade från olyckor○äv. försvagato­trevlig händelse det har hänt en olycka på det nyskurade golvet – katten har varit framme○äv. om beklaglig situation e.d.det är en olycka att de båda har så hetsigt temperamentingen kunde ana djupet av hans olycka○ngn gång tänkt som personligt verkande kraftolyckan ville att hotellet brann ner(i) olycka, (till ngns) olyckaråka i olyckabli gravid mot sin viljangt åld.​ predikanten varnade församlingens flickor för att råka i o­lycka sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. olykka; till o- och 1lycka 2person som (ofta o­avsiktligt) orsakar problem vard.psykol.yrk.grannens tio­årige son var en olycka○äv. om icke-personlig före­teelsekommunens skryt­bygge blev en olycka för skatte­betalarnasedan 1740