Svensk ordbok 2009, webbversion

o`lydnad substantiv ~en o|­lyd·nad·en●vägran att lyda spec. i militära och sam­hälleliga samman­hang (ibl. som protest) komm.JFRcohyponym1trots 1 deras olydnad bestraffades med in­dragen permissionnågra an­såg att Pippi Långstrump var en rebell som lockade snälla barn till olydnadolydnad (mot ngn)civil olydnad lag­brott under hän­visning till moraliska principer som man an­ser stå över gällande lag​ kampanj­ledaren manade till protester och civil o­lydnad för att få premiär­ministern att av­gå sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. olyþna