Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
verb ombestyrde ombestyrt, pres. ombestyr
om|be·styr·de●förbereda (ngn annans) utförande av
ngt viktigt, genom olika (praktiska) arrangemang
komm.JFRcohyponymombesörja
en avlägsen släkting med de rätta kontakterna ombestyrde att han kom in på internatskolanombestyra ngt/SATSsedan 1680Subst.:vbid1-267548ombestyrande