Svensk ordbok 2009, webbversion

ombud [åm`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en om|­bud·et●person som bevakar en annan persons eller grupps intressen ofta i juridiska samman­hang och enl. upp­drag jur.yrk.JFRcohyponymrepresentantcohyponymdelegatcohyponymföreträdare 1 lokalombudrättegångsombudskyddsombudbankens juridiska ombudvalet av ombud till parti­kongressenpersonliga ombud för psykiskt funktions­hindradehon är fackligt ombud för Lärarnas Riksförbund○äv. om person som ut­för vissa upp­drag åt ngn organisation e.d.tipsombud(ngns) ombud, ombud (för ngn)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. umbuþ ’upp­drag; myndighet; full­mäktig’; till bjuda