Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-långt el. kort ö]
substantiv ~t ~n
om|döm·et1förmåga att bedöma
ngts rimlighet, farlighet etc.
komm.JFRcohyponymurskillning
ha gott omdömeha dåligt omdömetappa omdömetförlora omdömetspriten trubbade av hans omdömehon måste våga lita på sitt eget omdömeförarens omdöme verkar ha sviktatsedan 1680till döma
2utlåtande efter bedömning
komm.helhetsomdömeslutomdömeett skriftligt omdömeett sammanfattande omdömeavge ett omdömefälla ett omdömedet allmänna omdömet om skolan måste bli positivtett omdöme (om ngn/ngt/SATS)sedan 1670