Svensk ordbok 2009, webbversion
[o´-äv.å´-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
omen·et●ovanlig händelse eller företeelse som tolkas som förebud
relig.SYN.synonym1tyda
JFRcohyponymjärteckencohyponymförebud
ett gott omenett dåligt omennågra såg stormen som ett omen○äv. försvagatett dåligt omen för partiet är att det har förlorat många ungdomsväljaresedan 1623av lat. o´men ’förebud; ont varsel’; jfr ominös