Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
om|fång·et●(storleken av den) del av rummet en yta eller en kropp upptar
utstr.JFRcohyponymomfattning 1cohyponymutsträckningcohyponymvolym 1
huvudets omfånghan tilltog i omfång med åren○äv. i fråga om andra mätbara utsträckningarröstomfångtonomfång○äv. mer abstraktbetydelseomfångskadeverkningarnas omfångsedan 1784av ty. Umfang med samma betydelse; jfr 1fång 1