Svensk ordbok 2009, webbversion

omforma [åm`-] verb ~de ~t om|­form·aräv. lös förb., seforma om ge annan form (eller an­dra egenskaper) åt ngt Nollinformationen i skiv­spåret omformas till ljudofta med avs. på abstrakta före­teelseromforma sam­hälletdet gamla familje­begreppet har omformatsomforma ngt (till ngt)sedan 1814Subst.:vbid1-267867omformande, vbid2-267867omformning