Svensk ordbok 2009, webbversion

omgång [åm`-] substantiv ~en ~ar om|­gång·en1av­slutad delhandling eller etapp vanligen inne­fattande flera del­moment JFRcohyponymrond 1cohyponym1runda förhandlingsomgångvalomgångdator­utrustningen upp­handlades i omgångar○särsk. i tävling(samman­fattningen av) alla del­tävlingar på samma nivå vid samma till­fälle finalomgångkvalomgångfem­tonde omgången av bandy­allsvenskan○äv. om tids­period för av­slutad delhandlingJFRcohyponymtillfälle 1cohyponymskift 1 han har vårdats på sjuk­hus i ett par omgångarde fick sova i omgångar när babyn var sjuk(i) omgångar, en omgång (av ngt)sedan 1403öppet brev utfärdat av Peter Knutsson i småländska Norrvidinge härad om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. umganger; till 2om och 1gång 2naturligt av­gränsad mängd som inne­fattar alla väsentliga delar vanligen om ngt konkret utstr.JFRcohyponymsats 5cohyponymuppsättning 2cohyponymombyte 2 ta med en extra omgång kläder○äv.portion en stor omgång pommes fritesen omgång (ngt), en omgång (av/med ngt)sedan 17293stryk eller ut­skällning vard.komm.pojkarna fick sig en omgång av lärarensedan 19654gång (i vissa kloster, kyrkor m.m.) längs gård eller större sal, som längs ena sidan är försedd med öppna valv relig.JFRcohyponymkorsgång koromgångsedan 1430–50Konung Alexander