Svensk ordbok 2009, webbversion

omgivning [åm`-] substantiv ~en ~ar om|­giv·ning·en●(samman­fattningen av de) förhållanden eller före­teelser som finns runt om­kring ngn eller ngt rum.JFRcohyponymmiljö 1cohyponymomnejdcohyponymomvärld sam­spelet mellan det egna jaget och omgivningen○spec. om naturen runt ngtJFRcohyponymgrannskapcohyponymnejd stadens vackra omgivningar○spec. äv. om samman­fattningen av alla fysiska före­teelser i an­knytning till (viss) personallt i vår omgivning ― ut­om trä ― av­ger gammastrålar○spec. äv. om personer som om­ger ngnderas skils­mässa kom inte förvånande för omgivningenomgivningen (av/till ngt)sedan 1830