Svensk ordbok 2009, webbversion

omhulda [åm`-] verb ~de ~t om|­huld·arvårda sig om ngn/ngt komm.JFRcohyponymgynnacohyponymbeskydda den omhuldade gamla ekenäv. bildligt (ibl. iron.)en omhuldad mytskid- och löparidolerna omhuldades som national­helgonomhulda ngn/ngtsedan 1855till huld Subst.:vbid1-267988omhuldande