[åm`-]
substantiv ~t ~n
om|kväd·et●versrad(er) som i samma form återkommer på samma ställe i varje strof
särsk. i medeltida folkvisor men äv. senare
litt.vet.JFRcohyponymrefräng
omkvädet i ”Arbetets söner”○äv. bildligt”skola, vård, omsorg” – så löd omkvädet i socialdemokraternas förstamajtalsedan 1817till kväda