[åm`-]
verb omnämnde omnämnt, pres. omnämner
om|nämn·er●omtala (och därvid nämna vid namn)
ofta på grund av ovanlig (god) insats
komm.JFRcohyponymnämnacohyponymberöra 2
alla spelarna gjorde goda insatser och NN förtjänar att omnämnas särskilt○äv. med avs. på annat än personvad som särskilt bör omnämnas i boken är det rika bildmaterialetomnämna ngn/ngt/SATSsedan 1755Subst.:omnämnande