[åm`-]
verb ~de ~t
om|skol·ar●äv. lös förb., seskola om
utbilda (vuxen person) i nytt yrke
arb.pedag.han omskolades till chaufför○äv. med avs. på växter, särsk. yngre plantorflytta från en växtplats till en annan
omskola ngn/ngt (till ngn/ngt)sedan 1831Subst.:vbid1-268597omskolande,
vbid2-268597omskolning