Svensk ordbok 2009, webbversion

omvändning [åm`-] substantiv ~en ~ar om|­vänd·ning·en1spegelvändning av stigande ton­steg till fallande och tvärt­om i en melodi musikJFRcohyponyminversion 1 omvändning ut­nyttjas i bl.a. kanon, fuga och tolvtons­musiksedan 17942det att låta an­tagande och på­stående byta plats i en matematisk el. logisk sats, som då fort­farande ska gälla mat.○äv. om den så­lunda formulerade satsenomvändningen till Pythagoras sats gälleralla svenskar är européer men omvändningen gäller inteomvändningen (av/till ngt)sedan 1836