Svensk ordbok 2009, webbversion

omväxla [åm`-] verb ~de ~t om|­växl·aräv. lös förb., jfrväxla om växla vid åter­kommande till­fällen NollSYN.synonymalternera JFRcohyponymvariera 1 själv­överskattning omväxlar med själv­förakt i hans dag­böckerdanser omväxlade med kortare tablåer i kabarénäv. i fråga om upp­levd förändring i sam­band med egen förflyttningbergs­trakter omväxlade med yppiga dalaromväxla med ngt, ngra omväxlarsedan 1673Subst.:omväxlande, omväxling