Svensk ordbok 2009, webbversion

omväxling [åm`-] substantiv ~en om|­växl·ing·enstimulerande förändring av viktiga in­slag i (ngns) situation e.d. NollJFRcohyponymvariationcohyponymombyte 1 hon reste till landet för att få lite omväxlinghan ville pröva på ett hederligt arbete som omväxlingom du skulle diska för omväxlings skulli dag skulle de äta vegetariskt – omväxling förnöjersedan 1740