Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
substantiv ~en
om|växl·ing·en●stimulerande förändring av viktiga inslag
i (ngns) situation e.d.
NollJFRcohyponymvariationcohyponymombyte 1
hon reste till landet för att få lite omväxlinghan ville pröva på ett hederligt arbete som omväxlingom du skulle diska för omväxlings skulli dag skulle de äta vegetariskt – omväxling förnöjersedan 1740