Svensk ordbok 2009, webbversion

o`naturlig adjektiv ~t o|­nat·ur·lig1som strider mot vad som är eller an­ses vara naturligt i visst samman­hang admin.JFRcohyponymabnormcohyponymansträngd 1cohyponymförvänd det brutna benet låg i en onaturlig vinkel○äv. om person, med tanke på visst handlings­sättonaturliga föräldrar som lämnade barnen ensamma på jul­aftonsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. onaturliker 2som upp­träder på ett konstlat sätt admin.psykol.JFRcohyponymtillgjord hon var all­tid lite onaturlig i hans när­varo○äv. om handling e.d.ett onaturligt leendesedan 1807