[on`(d)ska]
substantiv ~n
ond·skan●önskan att orsaka sina medmänniskor (andligt) lidande
psykol.relig.JFRcohyponymelakhetcohyponymillvilja
nazisternas ondska○ibl. tänkt som personligt verkande krafthon kämpade mot ondskan och grymheten i världensedan ca 1400Klosterläsningfornsv. ondska
Den banala ondskan.Svensk titel på reportagebok av Hanna Arendt (1964); i boken behandlas den moraliska kollaps som tillät nazisterna att utöva makt i Tyskland