Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n operor
op·er·an●musikdrama med (vanligen) helt sjungen dialog till orkesterackompanjemang
musikscen.JFRcohyponymoperettcohyponymoratorium
barockoperaenaktsoperagå på operahan satte upp Mozarts opera Don Juan○äv. om konstarten som sådanoperamusikoperans historiasjunga opera○äv. om motsvarande institution el. lokaloperachefoperakören galakväll på Operanhon är anställd vid operanen opera (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1660; 1740 i bet. ’operalokal’av ita. opera med samma betydelse, förk. av opera in musica ’musikverk’; av lat. op´era ’verk; arbete’; jfr 1manöver, operera, operett, opus