Svensk ordbok 2009, webbversion

o`personlig adjektiv ~t o|­pers·on·lig1som inte visar några (varmare) känslor admin.psykol.tull­tjänstemannen var kylig och opersonlig○äv. om handling e.d.brevet var hållet i en opersonlig stilopersonlig (mot ngn)sedan 18182som saknar personliga sär­drag admin.psykol.JFRcohyponymanonym 2 hennes klädsel var all­tid mycket strikt och opersonligsedan 18183som (i svenskan) en­bart har ett betydelsetomt ”det” som subjekt Noll”det regnar” är en opersonlig konstruktionopersonliga verb som ”regna” och ”snöa”sedan 1791