Svensk ordbok 2009, webbversion

opposition [-∫o´n] substantiv ~en ~er op·pos·it·ion·en1aktivt avstånds­tagande från ngt komm.pol.samh.JFRcohyponymmotstånd 1cohyponyminvändningcohyponymprotest 1 oppositionslustahan väntade sig opposition, men hon in­stämde genast○äv. om själva (den känslomässiga) positionenhon kom i opposition mot sin familj och dess livs­stil○äv. om grupp av personer med politisk å­sikt e.d. som av­viker från regerings el. annan ledande grupps politikoppositionsledareoppositionspartioppositionstidningen splittrad oppositionoppositionen an­klagade regeringen för ekonomisk ansvars­löshet○äv. om mot­svarande (tänkta) positiongå i oppositionsitta i oppositionpartiet åter­erövrade regerings­makten efter fyra år i opposition(i) opposition (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1693av lat. opposit´io ’mot­sättning’; till opponera 2det att offentligt opponera på en av­handling pedag.en samvets­grann och grundlig oppositionopposition (på ngt)sedan 17243knappast plur. ställning som två himla­kroppar in­tar när de befinner sig mitt emot var­andra, på var sin sida om jorden dvs. med 180 graders skillnad i longitud astron.MOTSATSantonymkonjunktion 3 vid full­måne står månen i opposition till solen(i) opposition (till ngt)sedan 1638