adjektiv,
neutr. ~
o|rätt●som utgör en felaktighet eller avvikelse
i förhållande till ngn (ofta moralisk) norm
admin.JFRcohyponymoriktig
det är orätt att utestänga barnet från en gemenskap som det vant sig vidhan handlade orätt mot henne (adv.)○ngn gång äv.oriktig, felaktig
vard.han hade växlat in tåget på orätt spår○ibl. (särsk. i ett uttryck) i mer el. mindre substantivisk användningJFRcohyponym2orätt
vi gör honom orätt om vi inte också lyssnar på hans versionhamna/komma i orätta händersehand 1
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. orätter
2o`rätt
substantiv ~en
o|rätt·en●felaktig uppfattning
trots förekomst av (kontrollerbara) fakta och åsikter
komm.JFRcohyponym1fel 2
hon har orätt på alla punkter○äv. i fråga om moral e.d.moraliskt felaktigt handlande
begå en orättden koloniala gränsdragningen vilar på djupaste orättmed rätt eller orättse3rätt 1
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. orätter