substantiv ~n orättvisor
o|rätt·vis·an●tillstånd där ngn (grupp) blir orättvist behandlad
komm.JFRcohyponymoförrätt
en djup orättvisaen skriande orättvisasociala orättvisorbekämpa orättvisorutjämna orättvisoren orättvisa i betygsättningen○äv.det att vara orättvis
han gjorde föräldrarna en orättvisa genom att förbigå deras goda sidoren orättvisa (mot ngn), en orättvisa (i ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. orätvisa