Svensk ordbok 2009, webbversion

1orange [-an´∫el.-aŋ´∫] substantiv ~n [-en] ~r [-er] orang·en1apelsin el. annan citrus­frukt, t.ex. pomerans el. bergamott bot.kokk.orangejuicesedan 1645av fra. orange med samma betydelse, ombildn., efter or ’guld’, av arab. nāranj med samma betydelse 2knappast plur. färg som är gul­röd som en apelsin färg.an­vänd lite mer orange när du målar sol­nedgångensedan 1791
2orange [-an´∫el.-aŋ´∫] adjektiv, neutr. ~, best. f. och plur. ~ el. ~a ●som har färg som en apelsin dvs. ett mellan­ting mellan rött och gult admin.färg.SYN.synonymbrandgul orangegulgulorangeen orange tröjaorangea skåp­luckor i köketsedan 1654Om adjektivet orange ska böjas i plural, måste det stavas med bevarat e (orangea, inte *oranga). Det finns nämligen en allmän svensk uttalsregel som säger att g inte kan uttalas som sj-ljud (och inte heller som j) framför hård eller bakre vokal (a, o, u, å). Samma sak gäller för beige.