[-o`r-el.-o´r-]
substantiv oratoriet oratorier
or·at·ori·et●dramatiskt musikverk för kör och solister med ackompanjemang
vanligen till religiös text och särsk. avsett för uppförande i kyrka
musikrelig.JFRcohyponymkantatcohyponymopera
oratoriekörjuloratoriumHaydns oratorium Skapelsensedan 1739av medeltidslat. orato´rium ’bönsal; bönkapell’, till lat. ora´re i bet. ’bedja’