Svensk ordbok 2009, webbversion

o`rdförande substantiv ~n, plur. ~ ord|­för·and·en●person som leder samman­träde och som där­vid för­delar ordet och symboliskt stad­fäster fattade beslut samh.yrk.ordförandeklubbaman valde ordförande och sekreterare för mötetordföranden höjde klubban○äv.person som ut­setts att för viss tid leda förening, styrelse, ut­redning e.d. partiordförandekommun­styrelsens ordförandeordförande (för ngt/ngra)sedan 1751Det heter två ordförande men två förhållanden. Regeln är att n-ord på -ande/-ende (en ordförande, en resande) inte ändras i plural, medan liknande t-ord (ett förhållande, ett anförande) får plural som slutar på -n.