Svensk ordbok 2009, webbversion
ordine´ra
verb ~de ~t
ord·in·er·ar1anvisa (ngt) som lämplig behandling eller medicinering
med.läkaren ordinerade ett par veckors vilaordinera (ngn) ngtsedan 1578av lat. ordina´re ’ordna; inrätta; förordna’, till o´rdo ’ordning’; jfr koordinera, orden, ordna
2viga till kyrkligt ämbete
särsk. till präst el. biskop
relig.många kvinnliga präster har ordinerats i stiftet de senaste årenordinera ngn (till ngt)sedan 1540Subst.:vbid1-270417ordinerande,
vbid2-270417ordinering;
ordination