substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ord|stäv·et●(folkligt,) skämtsamt stående uttryckssätt
ofta anknutet till en bestämd upphovsman
språkvet.JFRcohyponymordspråkcohyponymtalesätt
ordstävet ”Det smakar ändå karl, sa kärringen, kysste tuppen”○ibl. äv. allmännareordspråk
sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. orþstaf, orþstäf, orþstävi; efterledet trol. identiskt med isl. stef ’omkväde’; nära besl. med 1stav