Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
o|red·an●(stor) oordning
NollJFRcohyponymkaoscohyponym1röra 1
skapa oredaställa till oredahon klagade över oredan i huset○äv. bildligttankeoredaoredan i planeringenoreda (i ngt)sedan 1501brev från Sten Sture till Svante Nilsson om tillståndet i Stockholm, Västergötland och Småland (Styffe)fornsv. oredha