verb ~de ~t
or·er·ar●tala länge (och högstämt)
om ngt, ofta till ngn tämligen ointresserad lyssnare
komm.JFRcohyponymordacohyponymutbreda sig 2
han orerade som vanligt om sin fina bekantskapskretsorera (om ngn/ngt/SATS)sedan 1805av lat. ora´re ’tala’; jfr adoratör, orakel
Subst.:vbid1-270762orerande;
oration