el.
orien´tenorien´ten
substantiv,
best. f.
Orient·en, orient·en●Asien utom det forna Sovjetunionen jämte (ibland) Nordöstafrika
land.JFRcohyponymösterlandcohyponymoccidenten
orientforskareFrämre Orientensedan 1610till lat. (so´l) o´riens ’den uppgående (solen)’