Svensk ordbok 2009, webbversion

original [år(i)gina´läv.årjina´l] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en orig·in·al·et1(unikt) skapat före­mål som (ofta) kopieras så full­ständigt som möjligt; vanligen om viktigt dokument e.d. konstvet.samh.MOTSATSantonymkopiaantonymimitationantonymefterbildningantonymavskrift JFRcohyponymförebild originalbetygoriginalexemplaroriginalmanuskripten ut­ställning med original till bok­omslagen över­sättning som visar en förbluffande trohet mot originalethand­skriften finns inte bevarad i original○äv. om före­teelse som av­bildas i visst av­seendemålningen visade ett landskap som var bra mycket vackrare än originaletoriginalet (av/till ngt)sedan 1559ur medeltidslat. origina´le med samma betydelse, till lat. origina´lis ’ur­sprunglig’; till origo 2originell person psykol.yrk.JFRcohyponymsärling han var känd som ett original med ytterst bisarra idéersedan 1770