Svensk ordbok 2009, webbversion
[år(i)ginalite´täv.årjinalite´t]
substantiv ~en
orig·in·al·itet·en●(det att ha) unika egenskaper
ofta med tonvikt på kreativitet
psykol.JFRcohyponymegenartcohyponymsärprägel
målningar präglade av djup originalitet och djärv och rik fantasi○ofta om persondet att vara självständig och kunna skapa nytt
vilket kan uppfattas som både positivt och negativt
JFRcohyponymexcentricitet 1
han är en noggrann forskare men han saknar originalitetsedan 1788