Svensk ordbok 2009, webbversion

originalitet [år(i)ginalite´täv.årjinalite´t] substantiv ~en orig·in·al·itet·en(det att ha) unika egenskaper ofta med ton­vikt på kreativitet psykol.JFRcohyponymegenartcohyponymsärprägel målningar präglade av djup originalitet och djärv och rik fantasiofta om persondet att vara själv­ständig och kunna skapa nytt vilket kan upp­fattas som både positivt och negativt JFRcohyponymexcentricitet 1 han är en nog­grann forskare men han saknar originalitetsedan 1788