[år´k]
substantiv ~en
ork·en●(god) förmåga att utföra viss handling eller uthärda visst tillstånd trots svårigheter och motgångar
fysiol.JFRcohyponymkraft 1cohyponymenergi 1
man har varken tid eller ork att se alla nyhetsprogramhon ledde länge men orken tröt på slutet(ha) ork (till ngt), (ha) ork (att+V)sedan 1697till orka