Svensk ordbok 2009, webbversion

ornamen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en orna·ment·et●stiliserat prydnadsmönster som ut­nyttjar och under­stryker före­måls grund­form ut­fört i relief, in­ristat, på­målat m.m.; vanligen in­om arkitektur och konst­hantverk el. konst­industri arkit.konstvet.ornamentslingabladornamentgipsornamentguldornamentvasornamentrun­stenarnas ornamentde snidade ornamenten på hus­fasadenden äkta mattan med ornament i vitt och rökblått○äv. bildligtmusikalisk ut­smyckning JFRcohyponymefterslagcohyponymdrill 2 sedan 1712av lat. ornamen´tum ’ut­rustning; prydnad’; jfr ornera