substantiv ~n
o|ron●(lättare) upprördhet, rädsla och olust
psykol.MOTSATSantonym1roantonym2lugn 2
JFRcohyponymångestcohyponymnervositetcohyponymängslan
orosstiftaresamvetsoroen stigande oroen gnagande orokänna orohysa oroväcka orospä på orondämpa oronmånga kände oro över den världspolitiska utvecklingenmyndigheterna försäkrade att det inte fanns någon anledning till oro○spec. i ett uttryckdet blev oro i leden när ryktet om permitteringar började sprida sigoro (för/över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. oro; gemens. germ. ord, bildat till o- och 1ro
Den heliga oron.Titel på diktsamling av Solveig von Schoultz (1997)
2o`ro
substantiv ~n, plur. ~r el. ~ar
o|ro·ar●balanshjul i urverk
tekn.oroaxelorofjädersedan 1602samma ord som 1oro