substantiv ~en ~er
o|ro·lig·het·en●vanligen plur.
upplopp eller mindre strid
ofta i politiska sammanhang
samh.JFRcohyponymbråk 1
rasoroligheterstudentoroligheterfortsatta oroligheter på Västbankenminst tre personer omkom under oroligheterna(under/vid) oroligheternasedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. orolikhet