substantiv ~n äv. vard. orosstiftarn, plur. ~, best. plur. orosstiftarna
o·ros|stift·ar·en●person som (ofta) orsakar bråk och oroligheter
samh.yrk.det fanns några orosstiftare i klassensedan 1635Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. orosstiftarn, plur. ~, best. plur. orosstiftarna
o·ros|stift·ar·en●person som (ofta) orsakar bråk och oroligheter
samh.yrk.det fanns några orosstiftare i klassensedan 1635