Svensk ordbok 2009, webbversion

o`rsak substantiv ~en ~er or·sak·en●till­stånd, händelse eller handling som (direkt) ger upp­hov till annat till­stånd eller annan händelse eller handling fil.JFRcohyponymanledningcohyponym2grund orsakssambanddödsorsakskilsmässoorsaken trolig orsaken tänkbar orsaken bi­dragande orsaken viktig orsaken direkt orsak till ngtfast­ställa orsaken till brandenman får inte blanda i­hop orsak och verkan○äv. försvagatdet finns ingen orsak att ifråga­sätta hans på­ståendenorsaken (till ngt/SATS)ingen orsakdu hade inte behövt tackasom all­män hövlighets­fras​ Tack för lånet! – Ingen orsak. sedan början av 1500-taletSkrå-Ordningarfornsv. ursak; av lågty. orsake med samma betydelse; besl. med ursäkt Det är inte korrekt att säga: *Orsaken beror på hans vacklande hälsa.  Uttrycket beror på betyder ju ’har till orsak’. Sätter man in det i meningen, får man *Orsaken har till orsak hans vacklande hälsa. Det blir tårta på tårta, en tautologi. Man ska antingen använda orsaken är eller det beror på.