substantiv ~en ~ar
o|sann·ing·en●påstående som inte överensstämmer med verkligheten
komm.JFRcohyponymlögn 1
tala osanningfara med osanning○ngn gång äv.det att vara osann
osanningen (av/i ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. osannind, osanning